låga mineralpriser – vad kan göras?

Lär dig av de duktigaste från andra branscher!

De låga mineralpriserna har tvingat gruvindustrin att tänka om vad gäller verksamhetens lönsamhet. I vissa fall har dagsläget tvingat företag till avyttringar eller att lägga sin verksamhet i malpåse. De flesta gruvbolag väljer i första hand att stoppa alla kapitalutlägg, men detta är bara en kortsiktig lösning för att få fram kapital just nu – den här typen av åtgärder innebär inga permanenta förändringar av de strukturella kostnaderna. Det är i detta läge som framgångsrika gruvbolag har sneglat på andra branscher för att hitta inspiration. Ett antal gruvbolag som bemött de låga mineralpriserna på ett framgångsrikt sätt har valt att efterhärma en bransch som är specifikt utformad för att ta hänsyn till konstant låga råvarupriser och behovet av tillförlitlig och kostnadseffektiv utrustning. Den globala vindkraftverksmarknaden.

Lär dig av andra gruvors erfarenheter av att det verkligen lönar sig att hålla systemets olja torr:

Fall – kross:
Läs om hur BHB Billiton, Chile lyckas spara 479 600 USD per år i driftskostnader och ökad produktion för sin kross

Den globala vindkraftverksmarknaden

Den globala vindkraftverksmarknaden har minst tre saker gemensamt med gruvindustrin:

den är kapitalintensiv (dyr utrustning)
låga råvarupriser (ett permanent faktum för vindkraftsbranschen)
drifttid, tillförlitlig utrustning och genomströmning är vitala för framgång

Det är fullt möjligt att öka genomströmningen och samtidigt sänka produktionskostnaderna

Gruvindustrin har under många år enbart siktat på att öka genomströmningen. En viktig faktor för att lyckas med detta är att maximera utrustningens drifttid. Detta innebär ibland stora kostnader, men så länge mineralpriserna är höga har ingen ägnat särskilt mycket uppmärksamhet åt att hålla utrustningen i funktionsdugligt skick.

Med dagens låga råvarupriser måste gruvbolagen ompröva sin inriktning på enbart genomströmning och i stället börja fundera på kostnaden per ton/kilo/gram.

Till skillnad från gruvdriften har den globala elmarknaden alltid kännetecknats av låga marginaler för den råvara de säljer. Detta har fått intressenterna att inrikta sig på kostnadseffektiv och förutsägbar/tillförlitlig produktion, men samtidigt fokuserar man även på maximal genomströmning. Vindkraftparker ligger i isolerade områden och allt fler av dem är numera havsbaserade. Oväntade maskinhaverier, alltför frekventa driftstopp för service eller otillförlitlig utrustning är katastrofala för branschen och kan bokstavligt talat begrava vindkraftparkens lönsamhet.

Precis som vid gruvdrift är kostnaderna för maskinhaverier och driftstopp extremt höga inom vindkraftbranschen. Det är också därför den har en annan inriktning än gruvnäringen, och det finns viktiga lärdomar från vindkraftbranschen som kan tillämpas även på gruvverksamhet.

Sänk driftskostnaderna med 60 % och slipp 75 % av alla servicetillfällen

Gruvbolag brukar har en omfattande driftsbudget för att se till att hålla utrustningen i drift, men vindkraftbranschen har i stället inriktat sig på åtgärder som får utrustningen att fungera kostnadseffektivt och tillförlitligt. Vindkraftbranschen siktar numera på serviceintervall på två år för vital utrustning och att fullständigt eliminera förekomsten av oväntade maskinhaverier. Inom gruvindustrin är man van vid att behöva utföra service varje månad, ibland varje vecka, och oförutsedda maskinhaverier och oväntade arbetsorder är en fullständigt godtagbar standard inom branschen. Det intressanta är att vindkraftutrustning utsätts för betydligt större påfrestningar än vad gruvmaskineri gör (faktum är att vindkraften belastas 60 gånger mer) och ändå lyckas vindkraftbolagen att köra sin utrustning oavbrutet under ett helt år utan att behöva serva den.

Vad man kan göra annorlunda

En av skillnaderna mellan de två branscherna är arbetsmiljön. Vind innebär visserligen mycket högre belastning, men gruvutrustningen används i mycket smutsigare miljöer. Det är just denna faktor som vissa gruvbolag har inriktat sig på att förändra – och lyckats. De har försökt förändra miljön och göra den mer lik vindkraftbranschens.

Driftsmiljöerna kommer givetvis aldrig att kunna bli likadana, men de gruvbolag som valt att tillämpa teknik från vindkraftbranschen har lyckats uppnå avsevärda och mätbara fördelar på bara några veckor. Du kan här läsa hur BHP:s Escondida sparade 445 800 USD genom att slippa utföra tre av fyra servicestopp per kross och år. Du kan också läsa om hur företaget Kinross guldgruva Chirano har gått från 24 till 4 servicetillfällen per år för var och en av sina Volvo-gruvlastbilar. För hela flottan motsvarar detta 800 färre servicetillfällen per år, 9 färre renoveringar per år och en total besparing på 681 000 USD per år för hela flottan med 40 lastbilar.

Hur gick det till?

Eftersom de använder teknik som med framgång har använts för att hålla vindkraftverk i drift utan maskinhaverier och endast ett enda servicetillfälle per år – teknik som redan har funnits och fungerat i årtionden. För tio år sedan var tekniken fullständigt okänd inom gruvindustrin, numera är den standardutrustning på nya krossar från Sandvik och Metso. Lösningen är djupgående CJC® offline-oljefiltrering.

Möjliga resultat

Trots att gruvbolagens arbetsmiljö är smutsig och påfrestande kan de ändå

spara 50–75 % på sin oljeförbrukning
undvika tre av fyra driftstopp för utrustningen
sänka driftskostnaderna med cirka 50–60 %

genom att införa CJC® offline-oljefiltrering eftersom tekniken ger mycket renare och mindre påfrestande driftsförhållanden för växellådor, lager, hydraulsystem – för alla oljeberoende system. Och sådana har gruvindustrin gott om.

Lär dig av andra gruvors erfarenheter av att det verkligen lönar sig att hålla systemets olja torr: